Det här med mammagrupper är väl ett märkligt fenomen. Bara för att man fått en bebis så buntas man ihop med ett gäng andra mammor för att grupp-umgås. När jag fick Adrian var jag lite förväntansfull inför min mammagrupp. Bara någon enstaka av mina kompisar i Stockholm hade fått barn så jag kände mig lite ensam där hemma. Glad i hågen tågade jag iväg med min lille kille till mammaträff. Dessa träffar inleddes med information av vår bvc-sköterska som informerade om att "allt är normalt – de ska skrika, kräkas, bajsa 100 gånger om dagen, gråta – det går över". Tack för den informationen. Och så fick ungarna babymassage. Det var inte så enkelt med en gosse som vägrade ligga på rygg utan som på 7 röda vände sig om till mage för att "prata" med bebisen på andra sidan bordet. Han fick mycket ryggmassage, kan man säga. Nåväl, informationen kände man sig ju tvungen att gå på. Vi fick lära oss lite om hur man skulle göra om bebisarna satte i halsen. Det är det jag minns från dessa informationsmöten. Och så minns jag mammorna som man skulle gå och fika med efter info-träffarna. Som jag skulle umgås med, hette det med. Bli kompis. I min grupp var det en operasångerska, en psykoterapeut, en modell, en vanlig tjej ungefär som jag med nåt tråkigt jobb som jag inte minns. Och alla bodde på Östermalm. Ja man FÅR ha fördomar om folk som bor där, det finns ju såna som har hamnat lite på sniskan som jag gjorde men faktum är att den stora majoriteten är ganska snobbiga. Det var dom här mammorna i alla fall. För det första hade alla vagnar från One Tree Hill (det skaffade jag mig också efter ett tag – jag pallade inte grupptrycket) och för det andra var det ingen av mammorna som ammade eftersom "det förstör brösten och så får jag ingen tid för mig själv". What? Det behövdes inte just någon tredje orsak för att inse att jag inte hörde hemma i den där gruppen.

Med andra barnet får man inte vara med i någon mammagrupp, åtminstone inte här i Härnösand. Trots att jag bad snällt eftersom jag är nyinflyttad och tyckte mig behöva lite vuxet sällskap då och då så gick det inte att låta mig vara med i en grupp. Jag funderar på varför. Det kanske är för att bvc-sköterskorna inte vill ha en erfaren mamma med på informationsträffarna som kanske kan ge andra råd än de som är gängse. Inte vet jag. En ekonomisk fråga borde det väl åtminstone inte vara.

Jag är kanske inte så ledsen över att jag aldrig varit med i någon mammagrupp. Idag fanns det i alla fall hopp. En tjej som har gemensamma bekanta som mig hörde av sig och frågade om jag ville träffa hennes egen ihopsatta mamma- och pappagrupp. Med folk som har annat gemensamt än bara bebisar. Så om jag får vara med i deras gäng (det visar sig väl om jag blir inbjuden någon fler gång) så har jag hamnat i mitt livs första mammagrupp. Håll tummarna.