Någon försöker kväva mig. Jag VET att jag inte sover men jag kan inte öppna ögonen. Jag kan inte röra mig. Jag försöker ropa på hjälp men inget kommer ur min mun. Jag tar i allt jag kan för att få ögonlocken att öppna mig. Precis vid min säng står någon som ska kväva mig med en kudde. Jag tar i allt jag kan och är helt säker på att jag hamnat i koma.

Det var länge sedan detta sist inträffade. Säkert ett år sedan. Men i natt kom det som en otrevlig gammal bekant. Jag var rätt säker på att jag skulle dö. När jag väntade E uppkom detta fenomen. Ibland tycker jag inte ens att jag kan andas. Jag är medvetande vaken men kroppen är som i sömn. Ofta drömmer jag något hemskt innan, jag tänker ofta "jag vet att detta är en dröm, nu ska jag vakna", men jag kan inte öppna ögonen eller röra kroppen.

Jag ringde min läkare när detta var som värst och han beskrev tillståndet som "sömnparalys". På Wikipedia läser jag:
"Vissa människor kan få hallucinationer av olika slag när de är i sömnparalys, s.k. hypnagoga och hypnopompa hallucinationer. Dessa kan bestå i skräckfyllda känslor av att någon är i rummet eller vid sängen samtidigt som man själv inte kan röra sig. Den förlamning och de hallucinationer man upplever vid sömnparalys, är således delar av REM-sömnen som stannat kvar trots att man redan har vaknat. Ofta känns det som om man inte kan andas, som om man håller på att kvävas."

Under en sömnparalys har kroppens muskler kopplats bort samtidigt som man befinner sig i ett väldigt medvetet tillstånd, alltså: Man är vaken men kan inte röra kroppen. Helt vaken kanske man inte är men man sover eller drömmer inte heller. Man är medveten om situationen. Man vet att man ligger i sin säng, att man inte kan röra kroppen och har man varit med om det förut känner man garanterat igen sig. Den som haft en sömnparalys vet hur fasansfullt det kan vara. Sömnparalys är alltså ett tillstånd då kroppen lamslagits utan att man somnat.

Ibland är jag lite scary.