Från flera håll har jag på sista tiden hört:
- Det måste få vara tråkigt ibland.
Vad menas med tråkigt undrar jag? Att man sitter vid en middagsbjudning och inte har någon att prata med, det är tråkigt. Att inte ha någonting att göra, inte ens en bok, det är tråkigt. När är det annars tråkigt? Att det inte händer så mycket, det är inte samma sak som att det är tråkigt, inte för mig i alla fall. Det finns ju alltid något att göra: hyra en rulle, läsa, skriva, måla, renovera, plocka och fixa.

Så hur ska jag kunna ha tråkigt, det där som alla behöver ha? Att vara lat och slapp är inte speciellt tråkigt, tycker jag. Det är skönt. Som barn kanske det var tråkigt ibland. Ibland satt jag med gamla tanter och fikade och tyckte inte att de pratade om så intressanta saker. Hemanent och vem som bakar godaste bullarna var kanske inget som intresserade mig just då. Men då blev jag till en observatör. Jag kollade vad tant Anna hade för prydnadssaker, jag gick runt i hennes hus som om jag vore på museum. Beundrade den virkade spetsen i hyllorna, spanade in prydnadsfiguren i fönstret eller provsatt i någon finare fåtölj eller gungstol. Jag hade inte direkt tråkigt. Det var bara annorlunda och något annat än min barnvärld, det var tantvärlden. Ibland tyckte jag kanske att farmor borde ha pratat klart, jag var sugen på att gå hem. Och då, möjligtvis, blev det tråkigt, för då hade jag tittat alla fem vändor på allt som fanns att titta på.

Sist jag hörde det där med att ha tråkigt så handlade det om att barn måste ha tråkigt. Att man inte ska sätta på en dvd när de är på vuxenkalas utan att de ska få sitta med vid bordet och ”ha tråkigt”. Frågan är om det verkligen är tråkigt? Och hur gör man för att få en 3-åring och 5-åring att ens sitta kvar vid bordet?

Jag tror inte att jag är så bra på att ha tråkigt. Idag spöregnar det och jag är hos min pappa. Jag har med mig böcker, det finns dator med Internetuppkoppling, det finns teve, jag har varit ut med hunden och just nu har jag satt in en kaka i ugnen. Det är ljuvligt skönt att inte vara uppbunden med ”måsten”. Men tråkigt har jag definitivt inte.

När har du tråkigt?