Undra hur bra det är att sätta i sig i princip en hel gurka på en kväll? Gjorde det för att inte falla för frestelsen att äta upp chipspåsen som ligger i skafferiet. Eller det som är kvar av pojkarnas lördagsgodis. Kommer jag någonsin att bli kvitt den här längtan efter att proppa i mig hejdlösa mängder mat? Undrar alltid vad folk pratar om när de säger att de är mätta. Jag blir sällan proppmätt oavsett. Jag begriper inte att inte min hjärna fungerar så att den följer mina målsättningar om jag bestämt mig för att äta hälsosamt. Varför tappar jag kontrollen trots att  jag vet precis hur mycket jag ska äta för att gå ner de här kilona som ska bort. Har inga problem att följa min tanke på att promenera minst en halvtimme varje dag. Bara att snöra på sig skorna och gå ut. Men om någon lägger en chokladkaka framför mig så krävs det  enorm pepping av mig själv och andra för att jag inte ska äta den. Så ikväll blev det en gurka. Går jag och lägger mig snart så har jag lyckats motstå frestelsen ikväll.

(Det där med att slänga bort alla onyttiga saker är bara att glömma. Jag är en hamster och fyller alltid upp förråden efter varje besök på Ica. I så fall får nån tömma Ica på sötsaker. Det kanske vore bra för alla?)