Det är som det är med Facebook. Kontakter skapas, man hittar vänner från förr och från nyss och plötsligt har man ett till synes gigantiskt kontaktnät. Allt är frid och fröjd tills man märker och ser på Facebook i folks album att vännerna har födelsedagskalas eller gifter sig. Jättekul förutom att man inte har fått något inbjudningskort. Det är då man inser att vänskapen som en gång var så fin, och som man kanske till och med trodde fortfarande var viktig, bara har blivit just det: en kontakt på Facebook. På bara något år har de personer som faktiskt gått på både mina födelsedagsfester, nyårsfester, dop och bröllop tyckt att en annan är mindre viktig för dem. Utan att man ens förstått varför eller när det hände. Lite sorgligt. Och lite smärtsamt. Men ändå fakta som kan vara bra att ha.

Jag märker att jag skriver om mig själv i tredje person. Byter ut mig mot man. Det är så man gör när jag-formen gör för ont, eller hur?