Ibland, när livet känns struligt och svårt, när det är svårt att se en mening och tvivlen är som störst: det är då Gud är närvarande. Just i den stunden när jag omöjligt kan känna att Gud är med mig, det är då jag efteråt kan se att Gud verkligen var där. När jag har lust att be Gud dra åt skogen för att han ändå inte gör någon nytta, då är det irriterande nog så att Gud inte alls försvinner utan gör sig mer tydlig. Det är då svaren kommer. Kanske inte direkt, utan efteråt. Jag reflekterade i natt över att jag nu kan förstå varför vissa saker i mitt liv har varit tvungna att ske. De gångerna jag bett om hjälp och tvivlat på att jag kan få det, det är just precis då som Gud har haft omsorg om mig. Det strulade till sig för att jag var på fel väg. I själva verket fick jag hjälp när jag grät och skrek inombords, men jag förstod det inte då. Nu är det glasklart. För att komma ut i ljuset var jag tvungen att förstå vad mörker är. Livsljuset brinner som aldrig förr. Jag njuter.