Jag har varit lite tyst om det hela. Min comeback på curlingisen. Har känt mig otroligt peppad och sugen men samtidigt livrädd. Tänk om jag bara har blivit gammal och stel och inte alls har någon känsla längre. Tänk om jag spelar skitdåligt och så blir tjejerna besvikna som tagit in mig i laget.

Emellanåt har jag påmint mig om att jag har viss talang och en tjurskalle som förmodligen skulle kunna göra mig bra på både backhoppning och rodel om jag bara bestämde mig. Men curling har jag ju varit bra på men frågan är om jag är bra nog? Jag har tagit några andetag och övertalat mig själv om att jag kan det här. Det är mitt hantverk. Jag kan och jag vågar. Bara jag vill tillräckligt.

Helgens stortävling i Oslo var första provet. Vi stod mot hela curlingeliten, både OS-guldmedaljörer, VM- och EM-spelare. Pirrigt. Vi började med en förlust. Superjobbigt. Men sedan vann vi match efter match och plötsligt hade vi tagit oss ända fram till finalen.

Nu vet jag att jag kan. Känner mig trygg i laget och ännu mer peppad. Vilken tur att jag blev tillfrågad om en plats i Skellefteås lag. Klart jag ska våga bli så bra jag kan. Jag vill ju det här.

Premiären är avklarad. Det gick ju bra det där.

20110926-195744.jpg