Du bläddrar just nu i kategoriarkivet för ‘Drömmar’
Värme. Utanpå. Inuti. Runt omkring. Jag är på en bra plats. Jag vilar på ett näckrosblad i en lugn sjö. Solens strålar når mig då och då. Värme.
Tycker egentligen att Bruno Mars ”Just the way you are” är rätt trist. Och texten är ju som en sockertopp, sliskig som bara den. Men om någon skulle skriva och sjunga de här raderna för mig så skulle jag ju ändå smälta en aning:
When I see your face
There’s not a thing that I would change
Cause you’re amazing
Just the way you are
And when you smile,
The whole world stops and stares for awhile
Cause girl you’re amazing
Just the way you are
Det där med att någon skriver en text till en måste ju vara tidernas egokick. Tänk att höra låten spelas på radio månad efter månad efter månad. You´re amazing just the way you are. Säkert. Tjena mittbena.
Egentligen borde jag få vinna pengar. Stora gigantiska summor pengar. Det skulle verkligen gå till rätt person. Jag skulle njuta helt ohämmat, och dela med mig till de personer jag tycker om. Så gode Gud och söte Jesus: låt mig vinna om jag tar mig för att spela. Jag lovar att inte spåra ur. Tack på förhand!
Drömmarna blir verkligen mindre ju äldre man blir. De kanske inte blir färre men mindre i storlek. Jag minns nog att jag drömde om att upptäcka världen, att sedan att bo i USA, och alla gamla vänner minns mina författarplaner. Jag skulle vara förmögen och ha en stor, lycklig familj.
Nu drömmer jag om saker som är mer verkliga. Jag vågar kanske inte drömma om annat än det jag kan nå för det är jobbigt när drömmar går i krasch. Livet lär en att drömma realistiskt. Nu drömmer jag om att bo i en villa, att väga några kilo mindre, att springa ett till marathon, att leva tillsammans med någon (just det är inte realistiskt i och för sig). Jag drömmer om materialistiska saker, som espressomaskinen jag köpte eller ett nytt objektiv till kameran eller en ny jacka.
Jag längtar och trånar däremot efter stora saker, men har slutat att drömma och fantisera om dem som om de skulle bli verkliga en dag. Jag längtar till Stockholm men det är ingen dröm längre för jag kan aldrig uppfylla drömmen om att bo där. Jag längtar efter att skriva men tycks ha tappat förmågan att koncentrera mig. Jag skulle gärna vara förmögen, men inser att det är en omöjlighet när pengarna inte räcker till för att spara. Sakta men säkert byts drömmar till längtan eller slutar helt. Men jag vet inte om det är bra eller dåligt. På något sätt känns det skönt att tagga ner, ta det lugnt och nöja sig med det man har. Drömmar om guldkanter på tillvaron räcker för mig just nu. En timmes massage eller en natt på hotell känns lagom att drömma om.
Drömmar kan vara rätt så trista. Men i natt drömde jag, på fullt allvar, en mardröm om att mitt visakort gick sönder. Butiken där jag hittat fantastiska kläder vägrade att acceptera att jag skulle springa över på banken och ta ut pengar, och butiksbiträdet gick känslokallt ut och hängde tillbaka mina kläder i butiken där de genast togs om hand av andra shopoholics. Jag vaknade av fasa. Vilken patetisk människa som gömmer sig i mig!
Det landade en nyckelpiga på min arm förut idag. Jag blev direkt som ett litet barn. Lät nyckelpigan klättra upp på min hand och ut på mitt finger. Och just när hon skulle lyfta önskade jag mig något viktigt. Något som skulle innebära sinnesro. Men säger jag det så bryts önskningen. Jag berättar senare om det önskade slår in.
Gick förbi ett café idag, dit jag kände att jag ville gå in. För på ett café som heter ”kaffe och drömmar” vill man ju gärna dela just det med någon. Någon väldigt speciell…
Jag drömmer så konstigt. Jag drömmer att jag försöker skydda folk. Att jag är den enda som kan rädda personerna som är i livsfara eller är utsatta för orättvisor. Jag går igenom varenda kompis känns det som. Ganska realistiska drömmar för det är antingen sånt som de går igenom just nu, sånt som de våndas över eller sånt som hänt, som jag försöker få ett bättre slut på. Ni skulle bara veta vad jag räddar er ifrån. Är det någon sorts längtan efter att vara superwoman eller nåt som tar sig upp till ytan i drömmarnas form? Det jag vet är att jag vaknar helt slutkörd på morgonen, varm och stressad efter alla faror som lurat runt alla hörn under natten. Tufft arbete.
Läste just en väns blogg. Läs och avundas hennes julklappsregn!
Jag har faktiskt också fått fina julklappar i år. I augusti blir det Winnerbäck med bästa sällskapet (hurra!) och varje morgon kan jag nu svepa min mig i en supermysig och mjuk morgonrock. Det stod skrivet att tomten från Viken och Sveg gav mig den. Men jag undrar jag… Tack ska ni ha! Tänk att önskningar faktiskt kan slå in. Tur att jag har en blogg, annars hade det varit tveksamt om en av önskningarna hade tagit sig ända fram till cyberjultomten.
Jag drömmer ofta samma mardröm. Jag är i Viken och blir tvingad att gå ut med soporna till ve’boa där vi har soptunnan. Men när jag ska tillbaka till huset så står det älgar och vargar som hindrar mig att ta mig tillbaka till huset och värmen. Det är mitt i vintern och en massa minusgrader. Ingen hör mig när jag skriker. Mina skrik kommer inte fram som ljud ens. Jag inser till slut att jag måste förbi djuren, det är min enda chans till överlevnad. Alternativet är att frysa ihjäl. Precis när jag börjar springa vaknar jag.
Nån som kan tyda drömmar får gärna ta mig igenom det här, för jag är rätt trött på drömmen som återkommit i sisådär 33 år.
mariaprytz
Kommentarer