Du bläddrar just nu i kategoriarkivet för ‘prinsarna’
Han var inte på sitt bästa humör igår den lille. Ärligt talat så gick han mig på nerverna emellanåt. Gnäll-tonen var liksom påslagen hela tiden. Försökte snacka med honom men allt var jobbigt. Vid 23-tiden förstod jag varför. Ungen kom upp ur sängen, yrvaken, skrikandes ”maaamaaa jag har jätteont i örat!”. Gav honom alvedon och nässpray och fick ligga med handen på hans lilla öra för att han skulle kunna sova. Han hade verkligen jätteont. Och det hade han ju troligtvis haft hela dagen, utan att säga något. Hans smärttröskel är hög och han gnäller inte i onödan.
Men nu kommer vi till det som alltid händer när någon av barnen får öroninflammation. Jag ringer till vårdcentralen och där säger de att vi kan avvakta några dagar. Öroninflammationen kan gå över av sig själv. ”Ja, jag vet, ni säger alltid det, fast jag tror trumhinnan har brustit, det rinner var ur örat och då ska man väl få penicillin?”, säger jag. Ja just det. Då får jag en tid. Men hade jag inte varit en relativt van öronbarnsmamma så hade jag inte förstått att jag skulle vara tvungen att stå på mig för att få en läkartid. Läkaren kollade i örat. Jo, trumhinnan hade brustit så givetvis skulle han ha penicillin, 3 gånger om dagen i 7 dagar. Och fetvadd i örat när han badar hela sommaren. Jag är inte så mycket för penicillin men just öroninflammationer tycker jag att man kan hjälpa till med att läka. Det gör ju så fruktansvärt ont.
Har inte haft nån kaxig kille här hemma idag. Han har mest legat under en filt och huttrat och kollat på film. Men orkade med att bygga en koja nu ikväll trots nästan 39 graders feber. När barnen blir sjuka så önskar man att man kunde ta över sjukdomen. Ge mig en trasig trumhinna men låt femåringen slippa. När det är sommar och sol ska ju barn bada och busa. Inte vara små och ynkliga och pluttiga. Älsklingen min.
Min stora kille sov över hos sin kompis i natt. Gissa hur stolt han är idag, som klarade det! Modigt. Nallen sov också över.
Små nyfikna steg bredvid mig. Två barnhänder som omfamnar mina. Små röster som vet så väl att de måste vara tystlåtna. Fötter som vill fram till målet: barnavdelningen på biblioteket. Det känns precis som i lekparkerna: finns inga barn där för alla barn har allt de behöver hemma. Men för oss är det en utflykt. Enkel, men för den skull inte oviktig. Tre böcker var får de låna. Stora killen lånar böcker om Antarktis och Australien och rymden. Lilleman har helt snöat in på Babar och tack och lov hittar han ”Babars resa”, en antik bok med texten skriven i äkta skrivstil.
Kvalitetstid med barnen. Livet när det är som bäst. Det är den inre resan som räknas. Säger jag i ett försök att övertyga mig själv eftersom jag har dåligt samvete för att jag inte har haft råd med någon längre resa. Som om biblioteket skulle kunna ta bort barnens drömmar om legoland. Nästa år kanske.
När han skrattar är det som ljuv musik i mina öron. Han är den gladaste lilla människan i världen. Hela han spricker upp i ett innerligt skratt som får precis alla människor att börja le, eller kanske skratta med. Han har humor. Skojar man med honom så skrattar han så han kiknar. Ögonen glittrar som diamanter. Han sätter verkligen färg på tillvaron, min lille E.
Lilleman tog visst bara en tillfällig övernattning på sitt rum.
- Vill du sova på ditt rum i natt igen?
- Hmmm… Näe.
- Varför inte? Det gick ju jättebra!
- Men mamma. Det är tråkigt att sova i min egen säng!
- Hur då tråkigt?
- Det är mysigare att sova i din säng.
- Okej. Men nu vet du ju att det går bra med egna sängen.
- Det visste jag väl!
- Hej mamma. Jag har feber.
- Har du? Men lilla vännen. Är du förkyld?
- Ja. Hur många dagar är det kvar tills jag kommer till dig?
- Det är imorgon och sen kommer du på fredag.
- Jaha. Kan du göra nässelsoppa till mig då?
- Vaddå?
- Nässelsoppa? Man gör det på brännässlor.
- Eeeh… Nä det vet jag inte om jag kan. Det har jag aldrig gjort. Finns det ingen annan soppa du vill ha?
- Nej. Kan du göra nässelsoppa mamma?
- Ja… Om jag hittar några nässlor. Och nåt recept.
- Bra. Hejdå mamma.
Herremingud! Nässelsoppa?! Önskar min farmor vore i livet för jag vill minnas att hon tillagade det vid något tillfälle. Mest för att det fanns gott om brännässlor. Annars gjorde hon mest mangoldsoppa. Faktum är att vi åt soppa till förrätt flera dagar i veckan när vi var hos henne. Köttsoppa med klimp, mangoldsoppa, spenatsoppa, grönsakssoppa, soppa på en spik… Men jag trodde aldrig att jag skulle få den här utmaningen. Nässelsoppa? Han kunde lika gärna ha sagt åt mig att laga grisfötter. Jag vet inte ens vilken del av brännässlan jag ska plocka. Känns som att det kommer att göra ont. När ska mitt barn förstå att husmor inte kommer överst på mitt CV?
Kärlek är att hitta ett gosedjur på sin kudde när man går och lägger sig. E tyckte nog att mamma var värd discogrodan ikväll, den finaste av dem alla.
mariaprytz
Kommentarer