Med hjärtat som hem

”Hur ska jag kunna förklara är att det är hjärtat som är hemmet? Och att det följer med mig…”
På kvällens middag var det samiskt tema. Jag är kluven till hela upplägget. Svenska kyrkan har kanske inte helt rent mjöl i påsen vad gäller samerna. Och det framgick tydligt. Men det var inte det jag tog till mig. Jag tog till mig den samiska kvinnans sätt att beskriva sitt hem. Hjärtats hem. Det oidentifierbara hemmet, där bara vidderna är ramarna av vardagsrummet.

Vi vanliga Svenssons boar ju in oss nåt fruktansvärt. Bygger staket och höga plank för att rama in våra ägor. Bygger inglasade altaner så vi slipper klä på oss och vara ute. Och vi renoverar så mycket att vi inte har tid att ta hem gäster till våra fantastiska hem.

Jag upplever en sorts frihet i att ha ett radhus. Det är för litet för att kunna göra stordåd med. Jag får inte göra något med utsidan förutom att klippa min lilla gräsplätt. Jag känner knappt nån inspiration att renovera för att det liksom inte är grundfint. Jag har inte en massa saker stuvade i förråd och inte heller några direkt värdefulla ägodelar. Det är ett hem jag inte skulle gråta en sekund över att flytta ifrån. Har knappt några lån och skulle inte ha några problem att sälja stället. Jag är fri, fast jag har ändå ett hem. För mig har jag ett hem när barnen är hemma. För det är ju så: hemmet finns i hjärtat. Så länge jag får vara med barnen så spelar det ingen roll hur utsikten ser ut eller var vi är. Inte ens den samiska längtan efter vidderna har jag något stort behov av.

Andas

När det är som mest intensivt behöver jag påminna mig om att njuta av nuet. Inte klumpa ihop dagar och veckor för då får jag smått panik. Ta en timme i taget, en dag i taget. Befinna mig här där jag är, för jag vet ändå inte hur det är imorgon. Energin tar knappast slut i mig, den har jag mycket av, men harmonin kan lättare försvinna. Jag blir inte trött, men smått disträ, förvirrad och lite ostrukturerad. När det blir intensivt blir jag intensiv. Bromsarna fungerar lite dåligt. Så ikväll lägger jag mig på soffan i kaoset och väljer att inte se leksaker och kojbyggen som en del av det stökiga. Jag ska göra ingenting annat än att andas.

Bland sågspån och damm

Den stora vinsten med att inte ha haft el på ett tag är att jag tog tag i några syprojekt. Sydde fast en dragkedja i min vinterkappa och lagade ett hål i en ficka. Sydde fast gummiband under barnens täckbyxor. Lagade en trasig vetevärmare. För hand, var jag så klart tvungen att sy, i ljuset av en bygglampa sittandes på golvet i hallen.

Nu är jag glad att el-projektet är klart: alla kontakter är bytta och elen är omdragen både invändigt och utvändigt. Kändes bra eftersom förra ägaren hade lekt elektriker på de mest livsfarliga sätt. Och det bästa av allt är att jag inte behöver betala, eftersom jag bor i bostadsrättsradhus. Betalar gör jag väl indirekt men det kommer ingen saftig räkning i brevlådan när jag minst behöver det. Halleluja för radhus!

Ikväll har jag mått konstigt, antingen finner min inbillningssjuka inga gränser eller så är jag faktiskt på väg att bli sjuk. Men trots det så kunde jag inte vila när jag såg allt kaos i huset, utan var absolut tvungen att genast dammsuga och dammtorka bort allt sågspån och damm från eldragningen. Kryddhyllan är på plats igen och alla kryddor står i bokstavsordning. Allt som tagits ner från alla hyllor är på plats, alla sladdar är på rätt ställe. Lamporna är avtorkade och barnens rum är återskapade i minsta detalj. Kan hända att äldste sonen får ett sammanbrott eftersom inte allt lego står precis så som han lämnade det. Undrar om han blir glad när jag berättar att han har  fyra nya eluttag som han kan glädja sig åt…

Elektriker

Det är fullständigt kaos hemma. Elen ska dras om och alla kontakter bytas. Jag har en lampa och micron att använda. Trodde aldrig att det skulle bli så rörigt. Hatthyllan, kryddhyllan, delar av garderober och skåp är utrivna. Möblerna är framdragna. Jag har flyttat hemifrån i några dagar, för jag står inte ut hemma. Sen är det ju trevligt att bo någon annanstans också… Fick en bra anledning, kan man säga.

Min önskelista

På önskelistan:
- Stereo (en liten, helst nästan osynliga högtalare, men med bra ljud…)
- DVD-spelare
- Pengar till att köpa ovanstående två prylar för

Det är bara det att jag inte har någon att önska mig något av. Alltså måste jag SPARA. Urk, det är det tråkigaste ord jag vet. Samtidigt, efter dagens umgänge med villamänniskorna inser jag att jag har ganska fjuttig önskelista. För på deras lista finns följande:
- Altan med inbyggd pool
- Ny bil
- Hemmaspa i källaren
- Dränering
- Garage eller inte garage

Ibland är det bara så skönt att ha radhus.

Inspiration

Jag har kommit av mig. Hela huset har kommit av sig. Det är rörigt, knasigt, saker är på fel ställe. Min själ blir alldeles orolig. Den som har varit på besök hos mig vet vad jag egentligen gillar. Gamla fina saker, gärna flera av samma sort (burkar, ljusstakar, porslin, silverföremål…). Och dessa passar ju så bra i det här huset att jag nästan blivit en hamster. Jag gillar inte inredningsstilar, jag tänker åtminstone inte sätta mig själv i ett fack. Vårt hem innehåller både nya dyrgripar, ikeamöbler och gamla ärvda saker och auktionsfynd. Den enda stil jag aldrig skulle kunna säga att vi har borde väl vara minimalistisk. Jag tycker att det är väldigt fint i "rena" hem. Det är propert och läckert – framförallt i hem där det finns möbler med läcker form. Men det blev aldrig bra när jag försökte minimalisera – kändes som att skala av allt jag tyckte om och sluta tänka. Passionist – finns det en sån stil så är det kanske den jag gillar. Vackra eller knasiga saker som trivs ihop. Jag längtar tills jag får inspiration att gå på loppis, eller när jag får en idé att sy något eller arrangera något tjusigt. När det kliar i fingrarna att hitta den rätta blekrosa pelargonen i blomsteraffären eller kanske måla om det där lilla månbordet som står och väntar i garaget. Men så länge som nedervåningens möbler knuffas med övervåningens i några små rum uppe och nedervåningen är under renovering så försöker jag undvika allt vad inspiration heter, jag blir bara tårögd och moloken.

Jag längtar till sommaren, då måste väl renoveringen vara klar? Just nu slipar Daniel taket i mellanrummet nere, jag kan inte vara där inne när det är så dammigt så jag softar istället. Men i sommar, då har jag väl mina  rum nere. Då ska jag hitta rätt hissgardiner, kanske försöka få tag på de där vita leksandstolarna som jag trånar efter till matrummet, ska måla glasskåpet och söka efter de rätta knopparna och krokarna att hänga saker på under sommarens alla auktioner. Frågan är om vår stora 2×1 meters guldspegel hittar sin plats nere eller om vi måste skänka den till välbehövande? Och hur blir det med vår enorma karta från 1800-talet? Eller köpmandisken som stått i Svegs guldaffär för länge sen?

Ut ur blåstället och in i kostymen

Just som jag inte trodde att något kunde vara mer långtråkigt än att kvistlacka panel så blev jag varse att det är tusen gånger eländigare att skrapa ett innertak från tidernas begynnelse. Först hade jag mask och skyddsglasögon. Men det var en omöjlig kombination eftersom glasögonen blev immiga på 10 sekunder. Så då skrotade jag glasögonen men efter tre drag med skrapan hade jag så mycket målarflisor i ögonen att jag var tvungen att gråta en skvätt. Valde då bort masken istället vilket kanske inte är en höjdare för en astmatiker. Men jag kom på ett sätt: jag höll andan så länge jag kunde och skrapade som en blådåre och sedan när jag var tvungen att få syre så andades jag i armvecket på tröjan en stund. Daniel sa att jag såg helt vild ut. Jag skrapade i blindo som en galen människa – jag ville bara bli klar med det hela. På något konstigt vis lyckades vi faktiskt skrapa hela taket klart igår och sedan har Daniel slipat och dragit 160 skruvar idag för att lyfta taket lite. Det här är ursprungstaket i kåken – de flesta andra rum har så klart nya (tråkigare) tak. Men skam den som ger sig. Ikväll har jag grundmålat och kände mig faktiskt lite lycklig efteråt. Eller så var jag hög av färgen. Nu blir det inte värre, det kan det inte bli. I det andra rummet ska vi ju sätta upp nytt tak eftersom det tyvärr inte fanns något snyggt tak där i gömmorna. Det kommer inte att bli lika coolt men jag kanske får behålla synen.

Annars då. Ja igår renoverade vi i skift hela dagen, ibland samtidigt om något av barnen sov. Idag har vi i alla fall vågat oss iväg på en liten tripp till svägerskans föräldrar som hade fixat så fint hemma med våra gamla möbler som vi ropat in på auktion men som blivit lite felinropade, de passade helt enkelt inte in här. Men där fanns nu ett hörnskåp, en bokhylla, ett skrivbord, två fåtöljer och vår gamla WC. Känns lite konstigt att gå på sin egen toa hamma hos nån annan. Men i övrigt var det ju kanon att så fina grejer äntligen hittat sitt rätta hem. Edvin inledde besöket med att gå rakt på vedspisen och sikta på att plocka ut all kol. Sen kollade han om värmeljusstaken i glas skulle hålla en tur i parketten (det gjorde den). Och Adrian satte ribban på fikat genom att hälla ut ett glas saft på den vita mattan (stackarn, han blev alldeles knäckt, framför allt eftersom det kom på hans byxor också). Sen tog Edvin med sig en bulle i släptåg på upptäcktsfärd genom lägenheten och lämnade små spår efter sig på strategiska ställen. Slängde sedan ut alla kattens leksaker som projektiler genom rummet och jagade sedan sin storebror runt runt med ett skohorn i högsta hugg. Slog huvudet två gånger i samma bordshörn (vilda skrik).

Tack och lov är det väldigt toleranta människor men troligtvis blir vi nog inte bjudna på fika igen förrän killarna gått ut gymnasiet.

Imorgon kliver maken ur blåstället och in i kostymen. Nytt jobb och börjar med en liten tripp på 3 dygn. Lite orolig är jag allt. Nu var det länge sen jag var ensam.

Sekelskiftesromantik

Jag kanske ändrar mig angående detta råd men det struntar jag i just nu:

Köp aldrig ett sekelskifteshus med renoveringsbehov. Aldrig. Lova mig det!

(Om du inte har:
 - Extremt god ekonomi
 - Kompisar och släktingar som gärna lägger sin fritid på att hjälpa dig
 - Extremt gott tålamod och inte bryr dig om att leva i byggdam och kaos)

Det är nämligen så här att innan allt har blivit så som man drömde om så spyr man när man hör ordet kvistlackning (har lackat och grundmålat i flera dagar nu). Ja kvistlackningen är väl inte det enda. Det är ju bara det att när insidan nu blir klar (blir den det?) så återstår fasaden. Så jag har lite svårt att njuta över det som faktiskt blir klart. Om man har växt upp i ett 70-talshus som jag har gjort så tror man att det bara är att ta fram tapetbordet och sätta upp en och annan tapet. Tar väl en vecka eller två. Nu har vi hållit på i 2 år och det är fortfarande inte klart. Vi har alla nedervåningens möbler på övervåningen och kan knappt komma in i sovrummet.

Om du inte visste det så räcker det inte med tapetsering. Det ska reglas, dras el, slipas golv, bytas tak, målas panel, isoleras, muras, klinkras och SEN blir det kanske en tapet. Det är så jävulskt snett i det här huset så man tror inte det är sant. Lustiga huset släng dig i väggen. Och vi har ändå tagit hit hantverkare i massor, ändå är jag less (kanske för att det senaste byggprojektet är vårt eget verk). Hade vi börjat renovera själva på det sätt vi gör nu hade vi aldrig bott kvar här. No way.

Vore det inte för att jag älskar det här j*vla huset så skulle jag ha flyttat in i en lägenhet på stört. Att ha barn som springer runt med knivar, hammare och kofötter och verkar gilla att suga på spikar är ingen höjdare. Men någonstans börjar jag väl se ett slut trots att det verkligen inte är klart nere. Jag har haft otroligt bra tålamod med detta hus under de här åren men någonstans innan jul så fick jag nog av renovering. Nu vill jag läsa böcker på kvällarna. Eller bada badkar. Eller vad som helst. Inte kvistlacka. Inte grundmåla. Nu behöver jag rejäl pepping för att klara mig i mål.

Lämnar dammet för att leta efter guldet

Nu är det grymt dammigt här hemma. Renovering igen. Och tro inte att det bara är att tapetsera om ni köper er ett gammalt hus. Det ska rivas, reglas, allt ska bli i lod och våg igen och det ska panelas, slipas, målas, osv… Det är damm överallt.

Så vad gör man när det blir för dammigt hemma? Då är det lämpligt med en EM-resa på sisådär 10 dagar. Spana in Eurosport om du vill se mig skymta förbi på reservbänken. Matcherna börjar på lördag.

Mitt kära gamla hus

Min pappa var med och tittade på hus när vi var på väg att flytta till Härnösand. Kommentaren när han hade sett det här huset var:
- Det var ju gammalt och fint… Vad kostar det att köpa tomt och bygga nytt?
Men jag som alltid drömt om ett gammalt charmigt hus med timmerväggar, spröjsade fönster och hela balunsen lät mig inte skrämmas av den kommentaren. Vaddå köpa tomt och bygga nytt? När man kan få ett sekelskifteshus för under miljonen? För att få en fin tomt nära stan och dessutom vid vattnet får man betala ganska mycket även i den här stan. Och ett nybygge kostar ju lika sjuka pengar överallt. Och då får man kanske ett hypermodernt hus men samtidigt får man även lövtunna väggar och fuskbyggen (mina egna fördomar). Gamla hus har ju stått där i all evighet och lär stå ett tag till. Känns tryggt.

Då tänkte jag inte riktigt på följande konsekvenser av att köpa ett gammalt hus:
– Om man inte har tid eller kunskap att renovera själv kommer man att få renovera för lika mycket som man köpte huset för, speciellt om senaste renoveringen var på 80-talet
– Pannan kommer garanterat att gå sönder vid ett olämpligt läge och du måste punga ut med sisådär 70 balobas på ett bräde
– Trädgården som en gång var arkitektritad och uppbyggd av trädgårdsmästare har vanskötts så att inget annat än kirskål växer i den
- Björkarna som står vid uppfarten är ruttna och måste tas ner. Man måste stänga av trafiken på gatan, hyra folk som kapar och annat folk som fräser bort stubbarna. Dessutom måste du plantera nya stora träd om det ska bli nåt mysigt.
- Måla om ett hus hör väl till men det är då man börjar darra när man tittar på snickerierna, spröjsen, de tusen lager med färg som börjar lossna. Man blir lätt illamående när man frågar tre olika målare om offert och endast en är villig att komma med offert (för svårt jobb) och den landar på fantasisummor runt en halv miljon (!!!). Jomen tjenare.

Någon som har lust att komma hit och skrapa hus i sommar? Måla lite kanske? Inte det? Nehej.