Du bläddrar just nu i kategoriarkivet för ‘kärlek’
Ibland svämmar hjärtat över. Av kärlek. Tacksamhet. Min mamma har förbarmat sig över min perennrabatt idag. I flera timmar har hon legat på knä bland ogräset. Man kan fråga sig varför hon gör allt som hon gör för min skull. Men när jag kramar mina barn så förstår jag. Hon älskar mig precis lika mycket som jag älskar mina barn. Hon har dessutom förmågan att visa det, och viljan att befinna sig i det. I det stora havet av villkorslös kärlek som ibland fyller hela mitt lilla radhus till bredden.
Visst är det konstigt att man kan bli gladare och starkare trots att man pratat med någon om saker som gör en gråtig? När man är som mest sårbar så dyker det ibland upp någon som får en att hitta balansen på den tunna
Ikväll känner jag mig tacksam. Tänker på dig därute som jag för allt i världen inte skulle vilja byta med. Du är stark. Du är superbra. Ge allt och du får tillbaka. Av någon.
Kärlek är att hitta ett gosedjur på sin kudde när man går och lägger sig. E tyckte nog att mamma var värd discogrodan ikväll, den finaste av dem alla.
Jag läser att ”Kärlek och hängivenhet är ett bra filter mot både skam, egoism och högmod”. Jag har rätt att kräva kärlek, verklig kärlek, REAL LOVE, i en relation. Om jag hänger mig till kärleken så kommer jag antingen att möta den. Eller så upptäcker jag att jag möts av skam, egoism eller högmod. Det kan jag märka tidigt om jag hänger mig och om jag lyssnar till min inre röst. Om jag tror på att jag själv kan förändras, lyssnar inåt och upptäcker det underbara i mig så kommer jag att kunna hänge mig fullständigt i kärleken. Då kommer jag också att kunna möta den och ta emot den.
När jag var barn och sträckte ut min hand för att vidröra elden, fick jag höra att den var het och att jag skulle bränna mig. Men eftersom jag inte lyssnade sträckte jag ut min hand, blev bränd och fick mycket ont. Jag lärde mig läxan att inte vidröra elden igen. Precis som det barnet som lärde sig en läxa, så väljer jag att lära mig av den läxa jag nyss fått. Jag kommer inte att vidröra den elden igen. Och om jag ändå rör vid elden så får jag acceptera konsekvenserna av det valet.
Tycker egentligen att Bruno Mars ”Just the way you are” är rätt trist. Och texten är ju som en sockertopp, sliskig som bara den. Men om någon skulle skriva och sjunga de här raderna för mig så skulle jag ju ändå smälta en aning:
When I see your face
There’s not a thing that I would change
Cause you’re amazing
Just the way you are
And when you smile,
The whole world stops and stares for awhile
Cause girl you’re amazing
Just the way you are
Det där med att någon skriver en text till en måste ju vara tidernas egokick. Tänk att höra låten spelas på radio månad efter månad efter månad. You´re amazing just the way you are. Säkert. Tjena mittbena.
Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna vänta tills imorgon. Jag längtar efter mina barn så oändligt mycket just nu. Det kommer att bli fantastiskt att få hem dem. Få känna den här självklara, villkorslösa kärleken. Jag får vara världens bästa för mina pojkar. Världens bästa mamma. Troligtvis kommer min säng att blir varm och gosig med en fyraåring tätt intill mig på nätterna. Kommer att få mina mysiga små pratstunder med sexåringen och de där långa kramarna som bara han kan ge. Kommer att höra små fötter springa omkring så slipper jag lyssna på allt annat som pågår i mitt huvud just nu. Kommer att vara allt annat än den ensamma spillra jag känner mig som nu. Kommer att få minst lika mycket kärlek som jag ger. Finns ingenting som kommer att hindra eller spärra hur mycket kärlek jag får ge. Jag kan ge allt jag har, till mina små älsklingar som så gärna vill ta emot. Imorgon kommer de hem. Äntligen.
mariaprytz
Kommentarer