Du bläddrar just nu i kategoriarkivet för ‘Människor’
Ålder är bara en siffra, det är helt klart. Mina grannar kastar sig nämligen gärna ut från sina trygga bon för att kasta kula med mig och min son. Jag var den enda som inte träffade. Behöver jag berätta att jag är lite sur?
Vi har haft främmande ikväll, som man säger hemma i Sveg. Främmande, vad är det för ord? När det är ganska ofrämmande människor som kommer så behöver man inte skura golvet eller plocka upp leksaker. Det är som det är och jag ser ut som ett troll som jag brukar göra när jag är lite stressad men det gör ingenting. För det går bra att hoppa över en tågräls och eftersom vi tittar varandra i ögonen när vi pratar så spelar det ingen roll att min klänning är skitig. Med detta sällskap är vi oss själva hela högen. Om vi är i deras hem så beter sig mina barn som om de vore hemma. Och detsamma gäller omvänt. Spelar ingen roll vilken av mammorna man vänder sig till. Min rätt försiktiga storkille blir fullständigt oförsiktig i denna väns sällskap. De småbrottas och åmar sig och håller på och fjantar runt. Fniss fniss, trams trams. Ganska påfrestande men ändå rätt skönt. Att våga vara som man känner för. Känner att den här vänskapen växer sig allt starkare, både för de små och oss lite större. Tycker om att ha dem i våra liv. Ikväll bjöd vi på vi kalas för H eftersom vi missar hans riktiga kalas. En supermysig kväll.
Men en sak var kanske inte helt sann, av det jag sa ikväll. Jag sa att jag ibland ångrar att jag flyttade från Stockholm. Visst gör jag det men om jag tänker till ordentligt så är jag tacksam för mitt Härnösand. Här har jag möjlighet att ha ett liv i all enkelhet men ändå det stora som innebär att jag kan klara att försörja mig och mina barn. Det blir massor av tid över som jag annars skulle ha suttit på tunnelbanan. Människor är i allmänhet enklare och mer okonstlade här. Och jag kan inte bo i en vackrare stad. Snart är det sommar och staden fylls av människor, båtar och utomhusrestauranger. Jag trivs bättre och bättre ju längre jag bor här, och det beror väl på att mitt liv berikas av fler och fler vänner, även om vänskapskretsen utökas oerhört långsamt i en stad som har rätt tajta umgängeskretsar.
- Mamma, tack så mycket för den här jättebraiga dagen, säger min storkille när jag nattar honom.
Tack själv alla. Tack!
Jag läser att ”Kärlek och hängivenhet är ett bra filter mot både skam, egoism och högmod”. Jag har rätt att kräva kärlek, verklig kärlek, REAL LOVE, i en relation. Om jag hänger mig till kärleken så kommer jag antingen att möta den. Eller så upptäcker jag att jag möts av skam, egoism eller högmod. Det kan jag märka tidigt om jag hänger mig och om jag lyssnar till min inre röst. Om jag tror på att jag själv kan förändras, lyssnar inåt och upptäcker det underbara i mig så kommer jag att kunna hänge mig fullständigt i kärleken. Då kommer jag också att kunna möta den och ta emot den.
När jag var barn och sträckte ut min hand för att vidröra elden, fick jag höra att den var het och att jag skulle bränna mig. Men eftersom jag inte lyssnade sträckte jag ut min hand, blev bränd och fick mycket ont. Jag lärde mig läxan att inte vidröra elden igen. Precis som det barnet som lärde sig en läxa, så väljer jag att lära mig av den läxa jag nyss fått. Jag kommer inte att vidröra den elden igen. Och om jag ändå rör vid elden så får jag acceptera konsekvenserna av det valet.
Tycker de är roliga, Erik och Mackan. Inte bara för att Erik är från Stor-Sveg utan för att jag tycker att de har så sköna skämt och gliringar till varandra. Jag hade inte vågat hoppa bungy jump från den där gigantiska bron. Jag skulle inte våga hoppa bungy jump från ett garagetak ens. Och jag skulle ALDRIG våga ge mig ut i ett träsk och jaga krokodiler (eller ska de bara åka air boat?). Krokodiler håller jag gärna till barnvisan ”nyss så träffa jag en krokodil…”. Det är skoj när det är på skoj men just nu är jag allvarligt rädd för att killarna ska bli uppätna och filmade (stackars familjer!). Får se hur det går. Vågar Erik hoppa bungy jump så äter jag upp min gamla folkdräkt (eller hans, ni får välja).
Min knäppskalle-radar förvånar mig inte ens längre. Alltid dyker det upp en skum typ som ska prata hela resan. Hade tänkt mig en lugn och skön resa men istället dimper ”Ove” ner bredvid mig. Kommer fem cm ifrån mitt ansikte när han pratar. Skrattar konstigt så jag blir nervös. Andas med ett pipljud genom resan. Pratar non stop om ingenting. Tittar på min dataskärm och påpekar allt jag gör.
Jag tror att han tänkte ge mig en kram när han klev av vid Uppsala. Men där gick ändå gränsen och han tackade för ett trevligt sällskap. Tror jag bokar två platser nästa resa. En plats för mig och den andra för min integritet.
Läser en bekants blogg och funderar lite över det här med otrohet. Jag har aldrig varit svartsjuk på riktigt. Tror inte jag vet vad det är. Kanske någon gång att det har huggit till i hjärtat men frågan är om det är längtan eller svartsjuka? En del människor låter sig uppslukas av denna känsla. Jag har mött den hos andra. Stångats med den hos en partner. Det stora problemet är ju att det inte går att lova någon evig kärlek. Man kan självklart sträva åt det hållet, men hur ska man veta att livet går åt det håll att man klarar av att fortsätta leva tillsammans, oavsett anledning till att det tar slut? Jag har alltid tänkt att ”om han hittar en annan så kan jag inte göra något åt det”. Det är omöjligt för mig att kontrollera. Så har jag nog aldrig blivit bedragen (vad jag vet?), kanske är det därför jag tänker som jag gör. Fast jag har levt med ett par män som bedragit andra, och inte tyckt att det har varit jobbigare för det. Jag har inte bevakat dem något extra. Jag tror faktiskt att jag har så pass stark självkänsla att jag inte tror att det skulle bero på mig om min man var otrogen. Och berodde det på mig så kanske det var så det skulle bli. Det är klart att jag skulle bli sårad om någon skulle bedra mig. Det tvivlar jag inte på. Jag skulle bli oerhört ledsen. Men jag tror faktiskt inte jag skulle spotta ihjäl mig. Då var det inte meningen att det skulle vara vi. Precis som när kärleken tar slut. Det är utom min kontroll.
mariaprytz
Kommentarer