Du bläddrar just nu i kategoriarkivet för ‘Mat’
Jag har väntat länge och kommer kanske att få vänta ett tag till. Men den som väntar på nåt gott. Jag väntar på ett skrovmål på Sibylla i Älandsbro. Jag är kinkig med hamburgare. Värst är donken. Nåt så hemskt! Eller kanske big boy för där har jag blivit matförgiftad. Frasses går ner i nödfall. Men inget går upp emot en rejäl Sibyllaburgare. Har blivit lovad lunchdejt i Älandsbro, det närmaste haket, med en likasinnad. Hoppas det blir av snart! Lite frosseri skulle inte skada just nu. Min kropp behöver maaaat, kanske inte sån mat, men det struntar jag högaktningsfullt i. Jag ska äta min burgare med vördnad och jag kommer inte att ångra mig en sekund.
- Hej mamma. Jag har feber.
- Har du? Men lilla vännen. Är du förkyld?
- Ja. Hur många dagar är det kvar tills jag kommer till dig?
- Det är imorgon och sen kommer du på fredag.
- Jaha. Kan du göra nässelsoppa till mig då?
- Vaddå?
- Nässelsoppa? Man gör det på brännässlor.
- Eeeh… Nä det vet jag inte om jag kan. Det har jag aldrig gjort. Finns det ingen annan soppa du vill ha?
- Nej. Kan du göra nässelsoppa mamma?
- Ja… Om jag hittar några nässlor. Och nåt recept.
- Bra. Hejdå mamma.
Herremingud! Nässelsoppa?! Önskar min farmor vore i livet för jag vill minnas att hon tillagade det vid något tillfälle. Mest för att det fanns gott om brännässlor. Annars gjorde hon mest mangoldsoppa. Faktum är att vi åt soppa till förrätt flera dagar i veckan när vi var hos henne. Köttsoppa med klimp, mangoldsoppa, spenatsoppa, grönsakssoppa, soppa på en spik… Men jag trodde aldrig att jag skulle få den här utmaningen. Nässelsoppa? Han kunde lika gärna ha sagt åt mig att laga grisfötter. Jag vet inte ens vilken del av brännässlan jag ska plocka. Känns som att det kommer att göra ont. När ska mitt barn förstå att husmor inte kommer överst på mitt CV?
Påsken firar vi snart. Kristus ska bli uppstånden, det märks på jobbet. Halleluja. Men för de flesta är det nog mest en mat- och godisorgie. På jobbet har vi haft en pepparkaksburk med små chokladbitar. Förutom det har vi ett påskägg i gigantisk storlek. Idag fick vi dessutom tårta. Och fastan är inte ens slut än! Man är trött på att frossa godis redan innan helgen har kommit. Själv har jag aldrig känt mig så svullen som ikväll. Totalt misslyckad matdag. För lite bra och för mycket dåligt. Jag behöver ta lite grepp om maten. Behöver äta riktig mat och skippa sötsakerna. Back on track. Det blir påskens löfte för min del. För lika lätt som det är när allt flyter och man äter sunt och bra, lika lätt är det att allt blir fel igen. Om man inte håller sig till planen.
Läser en bloggkollegas inlägg om att LCHF-kost låter brösten stanna kvar och resten ramla av (jo jag är skeptisk). Låter ju fantastiskt, kanske om man väljer att tro på allt som LCHF lovar. Kanske får man till och med STÖRRE bröst om man skippar kolhydraterna? Mirakulöst så förflyttas fettet till rätt ställe. Kanske kommer man även att kunna gå på vatten om man äter LCHF i resten av sitt liv? Kanske får man mindre fötter, det vore trevligt. Eller vingar?
http://personlighet.wordpress.com/2011/04/15/lchf-istallet-for-silicon/#comment-593
Vilken tur att jag dissar dieter. För jag gillar skarpt mina lite mindre bröst. I veckan köpte jag två nya BH på stans suveräna underklädesaffär. Jädrar anåda vilka tuttar jag fick. Precis en handfull, sitter de och myser under framför allt den vita BH:n. Hade ju sett helt galet ut om jag hade behållt min D-kupa till min mindre och betydligt sportigare kropp.
Jag tycker för övrigt att man absolut ska äta den kost som man mår bra av. Oavsett om det är vanlig hederlig husmanskost, Detox, Stenålderskost, GI, VV, LCHF eller någon annan bokstavskombination. Men om man vill gå ner i vikt finns det bara ett sätt: äta färre kalorier än man gör av med. Kanske öka fettförbränningen genom att utöka muskelmassan. Träna lågintensivt och länge. I slutändan blir allt detsamma, några ”mirakel” tror jag bara på om Gud är inblandad.
Jag är i mål. 65 kilo. Totalt minus 20 kilo sedan augusti. Och rätt mycket muskler har jag fått också. Nu får det räcka (kanske). Jag undrar vem som har fått kilona jag blivit av med? Nu försöker jag rensa garderoberna. Vill inte spara några kläder ”utifallatt”. Har en mängd fina kläder i stl L/XL eller 42. Kom förbi och botanisera om du har den storleken. Vila, Ichi, Object, Only och Pieces. Tunikor, linnen, toppar, leggings, skjortor, kjolar… Fina kläder till vrakpriser.
Får ofta frågan: ”vad har du gjort?”. Svaret är enkelt. Ätit mindre och tränat mer. Tränat MYCKET mer, kanske man ska säga. Ville ju inte ha en massa lös hud hängandes efter mig. Hade en startkur med pulver också även om jag kanske inte rekommenderar det egentligen. Dieter är inte min grej alls. Så försök inte ens (jag har provat allt: viktväktarna, lchf, GI). Inte förrän jag började träna hårt och äta enligt tallriksmodellen så började jag gå ner i vikt på riktigt. Jag har till och med unnat mig ganska mycket under den här tiden: både ett glas rött ibland och en hel del choklad. Jag har hela tiden tänkt att jag ska kunna leva så här också, inte bara gå ner i vikt. En liten bonus i det hela är att jag fått grymt bra kondition. Vet inte när jag var i så här bra form senast.
Borde ju fira med pompa och ståt men som ni förstår är jag inte riktigt på partyhumör just nu. Nöjer mig med att klappa mig lite på axeln. Duktig duktig Maria!
Nu börjar den stora utmaningen. Att bevara mig själv ungefär så här. Att inte springa iväg åt vare sig det ena eller det andra hållet. Får prova mig fram ett tag.
Letade fram en gammal lapp som påbörjades för ungefär ett år sedan. Jag och vännen M skrev där upp vad vi vägde och vad vi mätte runt midja, stuss och byst. Den där lappen hade något sorts syfte att nå sitt mål till sommaren 2010. Vi var nog inte redo då. Vi kämpade på i ett par månader men tyvärr gick jag bara åt fel håll då. Men nu känner jag att målet faktiskt kan nås till sommaren 2011, förmodligen tidigare än så.
Från första mätningen har jag minskat 8 cm i midjan, 14 cm runt stussen och 10 cm runt bysten. Jag har gått ner 11 kilo på ett år (fast jag gick upp under en period så jag har egentligen minskat 13 kilo sedan bottennivån i somras). Enligt min plan ska jag gå ner 5-7 kilo till och minska kanske 4 cm i midjan och 4 cm runt stussen. Bysten kan få vara kvar… Det går verkligen åt rätt håll, och de där kilona jag var rädd för sen julen är redan borta. En vän från förr har varit en fantastisk inspirationskälla, vi har kämpat på med våra promenader och peppat varandra på avstånd. Snart känner jag igen mig själv. Två och ett halvt år efter skilsmässan då jag tröståt mig till 15 kilo för mycket är snart ett minne blott. Rekommenderar ingen människa den typen av tröst. Det tar lång tid att komma tillbaka.
mariaprytz
Kommentarer