Du bläddrar just nu i kategoriarkivet för ‘Trädgård’
Det är ju helt otroligt. Jag har en gräsplätt till mitt radhus som inte ens är tillräckligt stor för att slå upp ett tält på. Ändå skapar denna lilla gräsplätt, eller snarare alla rabatter och grannar intill, en extrem prestationsångest. Grannens rabatter hade varit rensade i veckor innan jag tog mig loss och släppte fram mina krokusar. Idag var grannen ute med högtryckstvätten och tvättade sitt staket precis till brädan där mitt staket börjar. Varför inte ta några brädor till och slippa störa sig på att jag inte fixar till det snyggt (jag har ingen högtryckstvätt). Deras altan är tvättad och oljad och små penséarrangemang står och lockar överallt. På min uteplats är det sjutusen plastleksaker och en sån där svart 20 cm hög 80-talsstudsmatta som är en meter i diameter (jag får inte plats med en stor studsmatta). Mina utemöbler är blekta och nötta. Gräsmattan är allt annat än grön. Jag har inte en enda kruka med blommor. Det är faktiskt bara rätt bedrövligt. Och det värsta är ju att förra ägarna av mitt radhus fick för sig att kapa häcken mellan sig och grannen så är det total insyn till mig.
Gode Gud jag önskar mig en ny häck.
(Både i trädgårn och på min kropp, insåg jag när jag skrev det. )
Jag har önskat mig en pion ett tag. Pionerna i trädgården utanför Skeppsbron är nämligen svåra att lära sig att leva utan. Så kom grannen på att hon ville bli av med sina.
- Skräpblommor! sa hon och fnyste föraktfullt.
Vem tycker att pioner är skräp? De är ju så oerhört vackra.
- De blommar några dagar och sen står de bara och skräpar, menar grannen.
Idag fick jag ett sms att jag har en uppgrävd pion på min gräsplätt. Så ikväll vet jag vad jag gör. Och nästa sommar vet jag vad jag har att vänta mig!
mariaprytz
Kommentarer