Wow-känsla

På lunchen fick jag wow-känsla. Vilken dag! Härligt med en lunch utan träning och istället mat i lugn och ro på restaurang. Med ett glatt gäng som fick upp mina mungipor ovanför mittenstrecket. Och sen ut i solen, en värmande sol som inbjuder till att leta en parbänk eller en vägg, köpa en glass, sätta på sig brillorna och bara vara. Det smälter, fåglarna kvittrar och livet känns genast lite lättare. Inte för att jag egentligen vill sitta på den där parkbänken i solen själv, helst skulle det ju sitta någon där vars hand man skulle treva efter lite lätt med den där handen som är utan glass.

Nu till något helt annat: har haft på mig mina nya röda brallor idag. De är grymt kaxiga. Kaxiga byxor är bra att ha, speciellt om man har snygga klackar till. Kaxiga byxor får mig att vilja ha håret utsläppt och sätta glans på läpparna. Dags att plocka fram snygg-jag. I alla fall blir jag sugen på att vara den vackraste jag kan vara. Från insidan och ut. Projekt Prytz mot beach 2011. Kroppen är nästan där, nu ska bara hjärnan med på banan.

Vårknäpp

Blir man inte lite knäpp när solen börjar värma och snön börjar smälta? När ljuset börjar komma tillbaka? Känns som att jag förvandlats till en livs levande berg-och-dalbana. Skiner ikapp med solen stundvis och jag har vårkänslor från topp till tå. Vill träffa folk, hitta på roliga saker, skapa… Och sen, från ingenstans, blir jag supertrött och tappar helt orken. Hittar inte energin, tappar bort kreativiteten, ja nästan som att jag blivit bländad och knockad. Trots att jag satt ute och njöt av solens strålar i ansiktet med ett leende på läpparna så kan jag någon timme senare bara vilja lägga mig under en filt och gråta, utan anledning. Tror jag har fått en vårknäpp.