Sömnlös och sömnparalyserad men med ett jävlaranamma som löser det mesta

Vilken natt. Går till historien som en av de värsta. Först kunde jag inte somna. Vände mig hit och dit. Varmt, kallt, varmt, kallt. Oskönt. Klockan blir 1, klockan blir 2. Blir täppt i näsan plötsligt. Får myror i kroppen och tusen tankar i huvudet. Räknar ner från 150. Kommer till 133 och sedan börjar jag tänka igen. Räknar ner igen. Kommer till 125. Börjar fundera på HUR. Och lite på VARFÖR? Andas djupt. Slappnar av. Går igenom kroppen: spänner och släpper muskelspänningen. Skiter i att räkna. Skiter i att försöka somna för nu är det ju morgon snart ändå. Klockan är 3. Kliver upp, dricker vatten, kissar. Lägger mig i sängen igen. Njuter av hans lugna andetag. Lägger mig tätt intill. Andas i hans takt. Blir för varm, lägger mig lite längre bort. Plötsligt sover jag.

Sedan blir jag medveten. Och skräckslagen. Å nej inte igen! Fast i min egen kropp. Försöker få upp ögonlocken. Försöker skruva på mig. Säger åt mig själv att ta det lugnt. Provar att röra fingrarna, inget händer. Tar i allt jag kan för att röra på benen men inget händer. Försöker skrika hjälp. Inget kommer ut. Nu kommer paniken, kan inte andas, HERREGUD JAG KVÄVS. Och precis när jag tror jag ska dö så måste jag ha somnat om. Och en stund senare vaknar jag med ett ryck och är helt genomsvettig, förmodligen av min kamp tidigare. Märker att jag gråter. Måste ha vatten innan jag törstar iväg. Försöker ta mig iväg till toaletten men jag är så slut i kroppen att benen viker sig. Gråter lite till. Sömnparalys igen. En gammal ovän. Lägger mig igen och kollar på klockan. 4.45. Somnar nog på riktigt och vaknar av klockan vid 7. Kill me! Hela min kropp vill bara ge upp. Somna om. Men det går ju inte, idag ska jag på jobbet.

Upp och hoppa. Tar mig igenom dagen på något märkligt sätt. Orkar till och med springa 7 km efter jobbet och lyfta några vikter. När jag kommer hem är han i mitt kök. Det doftar underbart. Blir serverad en varm kantarellsoppa och mår bra på riktigt, trots allt. Jag känner att jag är rätt stark. Trots vissa missöden tar jag mig alltid framåt på något sätt. Tack gode gud för min starka vilja och min energi. Jävlaranamma har jag gott om.