Inte riktigt min kväll. Ostädat på hotellrummet när jag landat och checkat in på hotellet på Arlanda. Fick faktiskt ringa och klaga vilket inte är min grej. Nytt rum och vouchers att handla käk för blev ersättningen. Trodde jag skulle bli snäll och mild igen. Men när jag står i kö till att beställa käk bufflar sig två män före mig. Är jag osynlig, eller vad? Jag säger ganska bestämt till herrarna ”ursäkta men jag står i kö här”. En av männen synar mig uppifrån och ner och och säger: ”jaha stod du i kö, du såg så timid ut.” Som om det vore okej att tränga sig för att jag ser snäll ut. Timid är dessutom ett hånfullt ord för snäll. Börjar koka lätt inombords och får hålla mig lugn. Finns inget som får mig att tända till på alla cylindrar som buffliga män. ”Jo men oavsett hur jag såg ut så stod jag i kö”, säger jag hyfsat samlat.

Men hallå varför sa jag inte det jag tänkte? Till exempel: ”jo jag är lite försiktigare än er, jag raglar inte före folk fram till baren”. Varför låter jag folk bete sig som idioter och komma undan med det?

Och sen, när jag lugnat ner mig från macho-männen, kommer så min sallad. När jag skulle bli mild och snäll igen. Och det är en cearsallad som jag beställt. Som levereras med ägg och allergi-mango. But why?!

IMG_5736

 

Annonser

Svamp! Finns det något roligare än att plocka svamp? Kvista runt i skog och mark och leta efter guld. Förra veckan gula kantareller och idag insåg jag att trattisarna börjar bli redo. Naturen är helt fylld av godis. Det godaste kan dock vara krusbär, hallon och svarta vinbär. Direkt ur näven. Mums!

Ikväll har jag bekräftat mitt dop. I stavkyrkan i Hålland, Järpen. Dopet är viktigt för mig. Genom dopet känner jag mig älskad av Gud. Gud är kärleken. Jag är en del av gemenskapen och någon håller mig i sin hand. Alltid.

Det är svårt att förklara det här med upplevelser av gudstjänst. Närvaron i nattvarden. Att få vara jag, att det duger så. 

Jag är för övrigt på en kurs/konferens om dopet… Kommer inte att kunna sova för huvudet är fullt av idéer och tankar. En samling där merparten är präster och diakoner och jag alltid i såna sammanhang tvekar på om jag är ”tillräckligt” troende för det jobb jag har. Då är det extra viktigt att påminnas om dopets betydelse för mig själv. Jag är älskad som jag är. Du också.

Inte mycket som slår känslan att vara på is i början av curlingsäsongen. Det är nog som korna känner sig när det är ko-släpp på våren. Man vill bara kasta sig ut i en slajd, gör ingenting om det är lite vingligt i början. Bara så härligt!

Nu spelar jag inte längre själv men kunde inte låta bli att sätta en sten. Hamnade på fyrfoten så klart. (Bara på grund av tur och stark tro på egen förmåga).

Det är sjukt långt till Karlstad förresten. 60 mil från Härnösand. Långt från allt känns det som. Typ samma känsla som jag har med Sveg och Östersund. Man åker och åker i hundra timmar för att komma dit, och undrar hela resan hur i hela friden det kommer sig att man vill bo så långt in i landet. Jag fattar inte. 

Idag har jag kört med tre killar på utegymmet. Först mina kids, och sedan med den stora kärleken. Blev en himla massa träning för egen del, vilket kanske inte var så smart just idag då jag har en fastedag. Började 5:2 dieten i måndags efter att ha klivit upp på vågen efter Rhodos och sommarens dekadens varit givmild nog att lägga på så där 5-6 kilo på siffrorna (!). Så går det när man är kär, äter god mat, ostkrokar och dricker vitt vin mest hela sommaren. Hur tänkte jag? Landade i alla fall att det krävs något drastiskt för att komma tillrätta med det faktum att inget passar i garderoben. När man kör 5:2 äter man som vanligt fem dagar i veckan och har två dagar där jag ligger på 500 kalorier. Provar några veckor och ger det en chans, spårar jag ur får jag hitta på nåt annat. 

Idag hade jag alltså en sån där dag då jag åt 500 kalorier. Snacka om självmord att steka pannkakor till barnen just en sådan dag. Och träna två timmar. Det rekommenderas inte. Ville trycka i mig ALLA pannkakor och lägga mig och suga på tummen i utegymmet, men lyckades hålla mig. Har jag bara bestämt mig så går det.  

Pannkakor var kärleksförklaringen till mina barn efter att ha haft dem en månad i sträck under semestern. Har varit en ljuvlig månad. 

Imorgon kör jag till Karlstad för träningsläger med laget. Curling liksom. OS-säsong. Ska bli superkul! 

jag säger
kampen åt alla!

(klapp klapp klapp klapp)

även om jag vet att dom flesta är dumma i huvudet
i huvudet, alla e dumma i huvudet

(Timo Räisäen)

Lätt bästa spelningen i sommar (sorglig publik men ändå). Det är helt fantastisk med bra musik. Artister som ger allt. Tack Timo.

Det finns inget som ger mig mer tvångstankar än tavlor som hänger snett eller oordning på saker. Jag gillar ordning och reda. Mina linnen och t-shirts är sorterade i färg och användningsområden. Fortfarande. Trosorna har jag slutat sortera. Kryddorna också. Börjar jag sortera så måste det vara ordning efter det. Timjan kan inte längre ligga före oregano i kryddlådan. Sporttrosorna kan åtminstone inte ligga tillsammans med snyggtrosorna, dock sorterar jag inte i färg längre. Jag viker alla plastpåsar enligt ett system så de inte tar nån plats, blir galen när nån trycker ner en ovikt påse i min pås-behållare. Jag har taggat ner så mycket så det nog knappt syns att jag har det här sinnelaget om man besöker mig. Jag har jobbat hårt. Men det händer att jag spårar ur.

Idag blev det dock lite jobbigt… Jag har inte många prydnadssaker i mitt hem men jag har en liten samling dalahästar. De SKA stå i storleksordning och lite vända åt sidan så kurbitsen syns. Min äldste son tyckte att han var lagom rolig när han stökade till bland dalahästarna. Roligt?? Hur lång tid tog det innan jag ställde allt till rätta tror du?

IMG_5336

 

Igår kom vi hem från en veckas dekadens med all-inclusive på Rhodos. Idag har jag haft galet mycket energi. Måste verkligen ha vilat upp mig ordentligt på semestern. Ibland är det intensiva dagar att vara jag, som om jag driver på mig själv i högt tempo utan att förstå varför. Varför inte sätta sig ner och ta en kopp kaffe? Nej jag packar upp, tvättar 6 maskiner tvätt i tvättstugan samtidigt som jag springer en dryg mil när kläderna ska torka, handlar tre kassar mat och lagar lunch. Ser yngste sonens fotbollsmatch, får med ett extra barn hem efteråt, lagar middag och sen får jag den brilljanta idén att baka matbröd. Vilket var det bästa beslutet eftersom det fick mig ner på rumpan med en kopp te. Det var en tid som nästan alla mina dagar kunde vara så här fullspäckade. Tack och lov händer det mer och mer sällan. Det där vilda drivet river inte tag i mig lika ofta längre och det är bra, för även om jag inte tror det när jag är mitt i det så är det uttröttande för både mig själv och omgivningen. 

Minns du elaka kommentarer från din ungdom? Eller kanske från precis nu? Människor som tycks ha en njutning av att se andra människor tappa fattningen, rodna och vilja sjunka genom jorden. 

– Fattar inte varför killarna blir kära i dig Maria. Du har ju hängbröst!

Minns hennes högljudda kommentar genom högstadiets korridor som knivhugg. Hängbröst?! Jag hade precis börjat 7:an. Visste knappt vad hängbröst var men fattade att det nog inte var tip top. 

Vi fajtades om samma kompisar den här tjejen och jag. Jag hade kunnat svara betydligt värre saker tillbaka. Hon var inte så jäkla perfekt själv faktiskt, men hade elakheter som maktfaktor. Jag hade kunnat komma på hundra saker att kontra med. Men istället lät jag den där elaka kommentaren följa med mig genom hela livet. Undrar om hon minns. 

Innan vi åkte till Rhodos ställde sig min ena son på vågen och trodde han hade gått ner 8 kilo. Det var bara det att vågen stod på en badrumsmatta. När den placerades på fast underlag förändrades hans blick. Från seger till ledsamhet. Fast vågen står på mindre än ett år sen. Trots att han växt i längd ett helt år. Jag står inte ut.

Mitt barn är helt normalt. Men människor omkring honom får honom att tro något annat. Han har samma storlek på kläder nu som förra sommaren. Dvs bara dragit i längd. Superstark som jobbat mot socker i alla dess former. Duktig kanske, om man nu gillar duktighet. Jag gillar andra saker än duktighet. Människor som avstår saker, plågar och svälter sig själva imponerar inte på mig. Alls. Möjligtvis om det handlar om tro. Inte kropp. Jag beundrar mitt barns beslutsamhet. Inte utfallet.

Frågan är vad som händer nu? När förbudet bryts. Jag vet inte. Eftersom jag har haft ätstörningar själv så har jag fått argumentet att jag inte ska uttala mig alls i denna fråga. Bättre att lita på andra. Jo. Kanske. Men jag vet vad som triggar. 

En bild från Rhodos

Antal läsare

  • 223,806

Mest klickade

  • Inget

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Gör sällskap med 10 andra följare

Annonser